Bilder, enjoy

En riktigt glad och snall liten kille som vi lart kanna lite battre de senaste dagarna . De sma bilarna ar de flesta barnens favoritleksak. Vissa kor bara omkring och andra anvander dom for att ta sig fram da de inte kan ga.


Erika i vart hemtrevliga vardagsrum/matsal/hang around/hall samt garage


Stina med en liten favorit!


Que, glad och chick i Dylans snabba glasogon!


Har ar Harry med en kille vi inte vet vad han heter och Erika med Zao (24 aringen). Som ar ute och gar en liten promenad runt pagodan.

En liten update

Igar efter vi hade varit pa barnhemmet bestamde vi oss for att bowla, vi drog med vara nyfunna vanner, Marina, James, Harry och Dylan. Vi korde Europa mor the states, vilket innebar Erika, Stina och James mot resterande. Tyvarr sog James sa vi forlorade aven om jag och Stina kom etta och tva totalt. Erika fick 109 poang och Stina 98, medans James fick 44, riktigt nederlag.
Efter bowlingen korde vi en revanshmatch med biljard. Under gamet gick Dylan ivag for att kissa och lyckades bli antastad av en medelalders vietnamesisk man, mycket lustigt! Efter vart raneridrama ar vi valdigt daliga pa att ta med kameran, darav har vi inga bowlingbilder.

Idag var det kaos pa barnhemmet. Killarna bestamde sig for att skippa morgonpasset sa vi var dom enda volontarerna dar idag.
Det var varst under lunchen, fyra barn grat av nagon skum anledning, fyra sprang omkring helt hysterisk, the monkey som kallar honom aka 24 aringen var besatt att vart har sa han gick runt och drog oss i haret. Samtidigt i allt detta kaos skulle vi tva mata tre ungar var. Tillslut satte sig alla ner och vi fick en lugn stund i tio minuter, sedan fortsatte det med lite minikaos innan vilan.

Om en timme ska vi tillbaka pa eftermiddagspasset, hoppas det blir lugnare, peppar peppar ta i tra.


XOXO

Nha Trang

Chúc mừng năm mới!!

Dagen efter vi kom till Nah Trang insag vi att det var nyarsafton, vilket ar den mest hogtidliga dagen under Tet. Vi kladda upp oss, gick ut och at lite finmiddag pa tu man hand. Sedan gick vi till ett stalle som heter Crazy Kim som inte var sa himla crazy.
Jag och Stina Satt och sippade pa tva ol lite halvhjartat da vi markte att fjorton vietnameser hade slagit sig till ro runt vart bord. Det visade sig ganska snabbt att en Norrman var gift med en kvinna i sallskapet, hans namn var PJ, via honom larde vi kanna krigsveteranen Doug, the New Yorker Jason, och Jason fran Luisiana, en australiensk kvinna vid namn Jane och slutligen Pjs familj, daribland Vuong och Hoang. Vi blev inbjudna att skala med sallskapet, lara oss att saga gott nytt ar, chúc mừng năm mới. Och blev senare pa veckan bjudna hem till dom pa familjemiddag vilket vi tyvarr missade, eftersom vi blev av med varan telefon i mitten av veckan. Nyarskvallen fortsattae med Jason x 2 med dans och drinkar och deeptalk pa Nha Trangs storsta klubb, Sailing club.


Ranardramat!!

En kvall nar vi traskade hem mitt i natten blev vi sjalvklart ranade. Det hela gick valdigt fort, en man pa moppe akte forbi och slet vaskan ifran oss, sa vaskan och Stinas linne gick sonder. Som tur var holl Stina kameran i handen sa det enda vi blev av med var cirka 50 kronor och en mobil. Det som sog mest var alla nummer vi hade samlat pa oss, daribland PJs dar vi missade en familjemiddag med locals. Det tog oss tva hela dagar att polisanmala. Vi kom dit nar dom hade siesta, nar bossen inte var dar, man behovde ett papper som inte polisen hade som vi som tur var fick av en turist. Nar vi val hade fatt det har pappret var hotelpersonalen tvugna att hjalpa oss att oversatta och tillslut efter tva dagars forsok till en anmalan lyckades vi.

Varan sista kvall spenderade vi pa en av PJs slaktingars restaurang Chopsticks. Dar larde vi kanna Hoang och Vuong lite battre, dom ar bada killar och ar 24 och 26 ar gamla, dom har bara gatt fyra ar i skolan och ar nastintill sjalvlarda nar det galler engelskan. Dom hade bada borjat som bokforsaljare pa stranden och med hjalp av alla turister lart sig battre engelska. Idag jobbade dom bada pa Chopsticks som agdes av Hoangs farbror. Efter vi hade bestallt x antal ol for att sponsra deras buisness tvingade Vuong pa oss att kopa massa handmalade oljemalningar som han sjalv hade malat. Han var en bra buisnessman och fick oss att kopa dom for otroliga overpriser, men vi kopte dom aldrig. Sa att vi skulle komma tillbaka dagen efter och kopa men vi gjorde det aldrig, lite daligt samvete men han korde ju lite fult spel ocksa.

Var sista dag i Nha Trang spenderade vi med Doug och Jason som visade oss runt utanfor Nha Trang. Vi gjrode en heldag med moppesightseeing och fick se hur fint det var utanfor den stora staden. Efter vara goodbyes till Jason Doug och PJ gick vi och laste lite pa stranden och bestamde oss for att ata farsk hummer till middag. Langs strandpromenaden sitter sma tanter med liknande engangsgrillar, fast dom, var nog inte sa engangs, och grillar hummer och tigerrakor. For 300.000 dong (cirka 150 kronor) fick vi ett kilo hummer och rakor, vilket var tre tigerrakor och en stor hummer och till det fick man lite tomater och sas.
Mycket gott och vi var nojda med varan sista middag i Nha Trang.

Bussen hem....
Efter en mycket lyckad dag med hummer och sighsteeing kunde dagen bara bli varre. Vi skulle ta sleepingbus till Saigon vilket tar ungefar tio timmar. Man ligger som i en liten sang som ar hyfsat bekvam och sover tills man kommer fram. Det fanns en dalig sang pa hela bussen, det var den som var over toaletten, den var upphojd sa man kunde inte sitta upp i sangen, vilket alla andra kunde. Den saknade benutrymme som alla andra fick och den lag over toan, sa varje gang nagon oppnade stank det urin en kvart och den sangen fick erika som var trettio centimeter langre an alla andra vietnameser. Juste vi var dom enda turisterna pa hela bussen. Inte nog med det, mannen under Stina bestamde sig for att snarka i atta timmar sa hogt att inte ens bullret fran trafiken, musiken i horlurarna kunde stanga ute hans hoga snarkningar. Stinas sang vibrerade i princip. Sa inte nog med att Stina inte sov och Erika lag i fosterstallning i sangen holl bussen pa att krocka en gang i timmen. Sa fort man hade somnat tvarbromsar chaufforen sa att hela kroppen flyger fam och man slar i huvudet i taket. Gradden pa moset var dom trevliga neonlamporna som lyste halva resan, det var som att chaufforen kom pa efter sex timmar "juste jag ska slacka lamporna".
05.22 kom vi in i Ho Chi Minh City och satte oss i en taxi och akte hem och sov. Nu ska vi duscha och organisera lite, sen imorgon 09.00 am ar det barnhemmet som galler.

Vi tar hand om oss sjalva, vi mar bra, myggbetten ar inne pa sin sista refrang och nu nar vi ar tillbaka i peace house 2 kommer vi uppdatera bloggen lite oftare!

Pusselipuss

Mui Ne

Mui Ne ligger fyra timmar fran Saigon, dar tog vi det ganska lugnt. Det ar en liten fiskeby, det ar i stort sett bara en vag som loper genom hela byn. Pagrund av Tet sa var det valdigt lite manniskor dar. Trots det hittade vi tva vanner, Mark och Olay som vi hangde med mer eller mindre var tid i Mui Ne.

En dag beslutade vi oss for att hyra en moppe for att aka och gora lite sightseeing pa the countryside, vilket innebar ett vattenfall som ingen visste var det var, sa vi hittade det aldrig och en magnifik solnedgang vid de roda sanddynerna. Aka moppe gick bra, kandes lite smafarligt eftersom moppen gick upp i hundra. Men sjalvklart var vi lagliga turister och foljde fartbegransningarna, aven fast det itne fanns nagra..

Resten av dagarna spenderade vi mest chillandes vid poolen och trevliga middagar pa kvallarna.

Utover det, forstordes vara dagar, morgonar och natter av myggattackar, vi raknade upp till fyrtio myggbett per ben och da raknar vi bara smalbenen, inte laren. Sa fran och med nu sover vi med myggnat och myggspray. Ni kan se vara plagde ben pa bilderna.

Water Park Dam Sen

Igar var vi pa en Waterpark borta i distrikt 11 med Anna. Det var kul...vi var typ dom enda vasterlanningarna...dessutom det enda som bar bikini. Det ar ratt skumt, alla vietnamesiska kvinnor och barn badar och solar i shorts och t-shirt.

Vidare till alla attraktioner, dom ar livsfarliga. Vi akte i princip alla rutchbanor och fick krigsskador efter varenda en.

Idag ar vi lite omma men ser fram emot ett spannande aventyr i Mui ne, var buss gar om 2 timmar.

Vi ses.....om tre mander.

Puss och Kram

Ky Quang

Efter fyra dagar har vi lart oss att korsa trafiken utan att do. Tro det eller ej, akt buss sjalva, virrat runt i stan i tre timmar utan karta och kompass. Bokat resa under TAT (det vietnamesiska nyaret) till Mui Ne och Nha Trang, tva kuststader itne alls for langt ifran Ho Chi Minh. Vi har desstuom hunnit med tva dagar pa barnhemmet.

Osndagmorgon borjade vi dagen pa barnhemmet Ky Quang. Oklart nog ligger barnhemmet precis intill en Pagoda, ett sorts tempel. Det ar inte vilken Pagoda som helst utan ett fem vaningar storts tempel med stora heliga statyer utspridda runt om.
Val inne pa barnhemmet mots vi av dova, blinda, utvecklingsstorda, missbildade och andra handikappade barn. Fran forsta borjan var det en chock att leka med en kille som bara har syn pa ena ogat, hand och fotleder vridna at fel hall och undernarda ben och armar. Vi har vant oss forvanardsvart fort av missaren dels tack vare att de barnhemmet har en ganska hog standard och tas val om hand om. Personalen pa barnhemmet behandlar barnen omhet och respekt medans de andra barnen som gar i skolan pa barnhemmet kan raka ut for ett och annat slag med linjal. Det ar oftast manga volontarer pa cirka trettio barn sa de allra flesta far hjalp med att ata och ga ut och leka vid Pagodan, nagot som skoterskorna oftast inte har tid med.

Vi har inte riktigt lart kanna alla an men vissa sticker ut mer an andra. den aldsta pa barnhemmet ar en 24 aring i en nioarig pojkes kropp och sinne. han har utvecklat sitt eget sprak och paminner mer om en apa an en manniska, men han ar valdigt sjalvstandig, social och tycker det ar jatteroligt med nya volontarer. Sen har vi Sue, som ar en dov lite tjej pa tva ar, som alltid ler och ar ivrig att lara sig ga. En som redan har blivit lite av varan favorit ar Dog, han ar tre fyra ar, blind och den enda som kan lite engelska pa hela barnhemmet. Han sager alltid hello och hor pa en gang nar man svarar vem det ar. Ocksa oftast glad och ar valdigt sjalvstandig trots att han inte ser.
En av barnen, en mongolid tjej ar skoterskornas egna hjalpreda, hon haller ordning pa de andra barnen och aven oss volontarer med bestamd ordning.

Imorgon ar var sista dag innan TAT, sen ar det tva veckors semester, sen tillbaka for fem veckors intensivt volontararbete.

Sammanfattningsvis kanns allt ratt bra, vi bada trodde att det skulle bli svarare och jobbigare att anpassa och vanja sig.

Nu ska vi ga och lagga oss, Erika i sitt myggnat, trots att en mygga inte finns sa langt ogat kan na (konstigt nog har jag fatt 8 myggbet sa JA dom finns..)

GODNATT, OVER AND OUT HO CHI MINH CITY

peace house 2

Xin Chao!

Efter att ha hamtat varat baggage gick vi ut mot ankomsthallen dar hundra glada viatnameser stod och vantade pa sina nara och kara, dar i vimlet sag vi lilla smala Andy med skylten Volunteers for peace Vietnam Erika Regner och Stina Helsen.

Efter en bumpy ride kom vi fram till var lila lya, peace house 2 (det finns en etta) Vi har ett eget rum, standarden ar ratt hog, bortsett fran Erikas vanner i sangen. Vietnams motsvarighet till Svenska silverfiskar. De bor sex stycken andra i huset, Andy (han har varit har i ett och ett halft ar och organiserar) resten ar, Tuan, Matt, Anna, Katie och Marina fran lite har och var i varlden i olika aldrar. Vanliga toaletter och varmvatten finns, till och med tvattmaskin har vi. Vi har en kock som ar har varje dag och lagar lunch och middag.

Idag har vi fatt en orientation i omradet, halsat pa det andra volontarboendet samt haft en lektion i vietnamesiska.
Det finns sex olika satt att uttala a, hogre ton, lagre ton, snabbt, ojamt, langsamt och ett till som vi inte tyckte skiljde sig fran nagot av de andra fem (som om det var speciellt stor skillnad pa dom andra heller..)
Sa om ni vill glansa med lite vietnamesiska sa kan ni dra till med: ten toi la Stina, toi muoi tam tuoi = hej jag heter stina och jag ar arton ar!

Imorgon blir det city tour med Katie och en local volonteer som heter Hieu, dom har over hundra local volunteers som bor och studerar samtidigt som de hjalper till.

Och ja, trafiken ar ett helvete, dessutom bygger dom om vagarna i halva staden och nej ingen bryr sig om trafikreglerna. Vill saga hjalm, gron gubbe, filer, korriktning och allt annat som ar sjalvklart hemma. Om man ar tillrackligt nykter for att kora avgor man sjalv...

Talk to you soon XOXO

Tam biet