Ky Quang

Efter fyra dagar har vi lart oss att korsa trafiken utan att do. Tro det eller ej, akt buss sjalva, virrat runt i stan i tre timmar utan karta och kompass. Bokat resa under TAT (det vietnamesiska nyaret) till Mui Ne och Nha Trang, tva kuststader itne alls for langt ifran Ho Chi Minh. Vi har desstuom hunnit med tva dagar pa barnhemmet.

Osndagmorgon borjade vi dagen pa barnhemmet Ky Quang. Oklart nog ligger barnhemmet precis intill en Pagoda, ett sorts tempel. Det ar inte vilken Pagoda som helst utan ett fem vaningar storts tempel med stora heliga statyer utspridda runt om.
Val inne pa barnhemmet mots vi av dova, blinda, utvecklingsstorda, missbildade och andra handikappade barn. Fran forsta borjan var det en chock att leka med en kille som bara har syn pa ena ogat, hand och fotleder vridna at fel hall och undernarda ben och armar. Vi har vant oss forvanardsvart fort av missaren dels tack vare att de barnhemmet har en ganska hog standard och tas val om hand om. Personalen pa barnhemmet behandlar barnen omhet och respekt medans de andra barnen som gar i skolan pa barnhemmet kan raka ut for ett och annat slag med linjal. Det ar oftast manga volontarer pa cirka trettio barn sa de allra flesta far hjalp med att ata och ga ut och leka vid Pagodan, nagot som skoterskorna oftast inte har tid med.

Vi har inte riktigt lart kanna alla an men vissa sticker ut mer an andra. den aldsta pa barnhemmet ar en 24 aring i en nioarig pojkes kropp och sinne. han har utvecklat sitt eget sprak och paminner mer om en apa an en manniska, men han ar valdigt sjalvstandig, social och tycker det ar jatteroligt med nya volontarer. Sen har vi Sue, som ar en dov lite tjej pa tva ar, som alltid ler och ar ivrig att lara sig ga. En som redan har blivit lite av varan favorit ar Dog, han ar tre fyra ar, blind och den enda som kan lite engelska pa hela barnhemmet. Han sager alltid hello och hor pa en gang nar man svarar vem det ar. Ocksa oftast glad och ar valdigt sjalvstandig trots att han inte ser.
En av barnen, en mongolid tjej ar skoterskornas egna hjalpreda, hon haller ordning pa de andra barnen och aven oss volontarer med bestamd ordning.

Imorgon ar var sista dag innan TAT, sen ar det tva veckors semester, sen tillbaka for fem veckors intensivt volontararbete.

Sammanfattningsvis kanns allt ratt bra, vi bada trodde att det skulle bli svarare och jobbigare att anpassa och vanja sig.

Nu ska vi ga och lagga oss, Erika i sitt myggnat, trots att en mygga inte finns sa langt ogat kan na (konstigt nog har jag fatt 8 myggbet sa JA dom finns..)

GODNATT, OVER AND OUT HO CHI MINH CITY