Nha Trang

Chúc mừng năm mới!!

Dagen efter vi kom till Nah Trang insag vi att det var nyarsafton, vilket ar den mest hogtidliga dagen under Tet. Vi kladda upp oss, gick ut och at lite finmiddag pa tu man hand. Sedan gick vi till ett stalle som heter Crazy Kim som inte var sa himla crazy.
Jag och Stina Satt och sippade pa tva ol lite halvhjartat da vi markte att fjorton vietnameser hade slagit sig till ro runt vart bord. Det visade sig ganska snabbt att en Norrman var gift med en kvinna i sallskapet, hans namn var PJ, via honom larde vi kanna krigsveteranen Doug, the New Yorker Jason, och Jason fran Luisiana, en australiensk kvinna vid namn Jane och slutligen Pjs familj, daribland Vuong och Hoang. Vi blev inbjudna att skala med sallskapet, lara oss att saga gott nytt ar, chúc mừng năm mới. Och blev senare pa veckan bjudna hem till dom pa familjemiddag vilket vi tyvarr missade, eftersom vi blev av med varan telefon i mitten av veckan. Nyarskvallen fortsattae med Jason x 2 med dans och drinkar och deeptalk pa Nha Trangs storsta klubb, Sailing club.


Ranardramat!!

En kvall nar vi traskade hem mitt i natten blev vi sjalvklart ranade. Det hela gick valdigt fort, en man pa moppe akte forbi och slet vaskan ifran oss, sa vaskan och Stinas linne gick sonder. Som tur var holl Stina kameran i handen sa det enda vi blev av med var cirka 50 kronor och en mobil. Det som sog mest var alla nummer vi hade samlat pa oss, daribland PJs dar vi missade en familjemiddag med locals. Det tog oss tva hela dagar att polisanmala. Vi kom dit nar dom hade siesta, nar bossen inte var dar, man behovde ett papper som inte polisen hade som vi som tur var fick av en turist. Nar vi val hade fatt det har pappret var hotelpersonalen tvugna att hjalpa oss att oversatta och tillslut efter tva dagars forsok till en anmalan lyckades vi.

Varan sista kvall spenderade vi pa en av PJs slaktingars restaurang Chopsticks. Dar larde vi kanna Hoang och Vuong lite battre, dom ar bada killar och ar 24 och 26 ar gamla, dom har bara gatt fyra ar i skolan och ar nastintill sjalvlarda nar det galler engelskan. Dom hade bada borjat som bokforsaljare pa stranden och med hjalp av alla turister lart sig battre engelska. Idag jobbade dom bada pa Chopsticks som agdes av Hoangs farbror. Efter vi hade bestallt x antal ol for att sponsra deras buisness tvingade Vuong pa oss att kopa massa handmalade oljemalningar som han sjalv hade malat. Han var en bra buisnessman och fick oss att kopa dom for otroliga overpriser, men vi kopte dom aldrig. Sa att vi skulle komma tillbaka dagen efter och kopa men vi gjorde det aldrig, lite daligt samvete men han korde ju lite fult spel ocksa.

Var sista dag i Nha Trang spenderade vi med Doug och Jason som visade oss runt utanfor Nha Trang. Vi gjrode en heldag med moppesightseeing och fick se hur fint det var utanfor den stora staden. Efter vara goodbyes till Jason Doug och PJ gick vi och laste lite pa stranden och bestamde oss for att ata farsk hummer till middag. Langs strandpromenaden sitter sma tanter med liknande engangsgrillar, fast dom, var nog inte sa engangs, och grillar hummer och tigerrakor. For 300.000 dong (cirka 150 kronor) fick vi ett kilo hummer och rakor, vilket var tre tigerrakor och en stor hummer och till det fick man lite tomater och sas.
Mycket gott och vi var nojda med varan sista middag i Nha Trang.

Bussen hem....
Efter en mycket lyckad dag med hummer och sighsteeing kunde dagen bara bli varre. Vi skulle ta sleepingbus till Saigon vilket tar ungefar tio timmar. Man ligger som i en liten sang som ar hyfsat bekvam och sover tills man kommer fram. Det fanns en dalig sang pa hela bussen, det var den som var over toaletten, den var upphojd sa man kunde inte sitta upp i sangen, vilket alla andra kunde. Den saknade benutrymme som alla andra fick och den lag over toan, sa varje gang nagon oppnade stank det urin en kvart och den sangen fick erika som var trettio centimeter langre an alla andra vietnameser. Juste vi var dom enda turisterna pa hela bussen. Inte nog med det, mannen under Stina bestamde sig for att snarka i atta timmar sa hogt att inte ens bullret fran trafiken, musiken i horlurarna kunde stanga ute hans hoga snarkningar. Stinas sang vibrerade i princip. Sa inte nog med att Stina inte sov och Erika lag i fosterstallning i sangen holl bussen pa att krocka en gang i timmen. Sa fort man hade somnat tvarbromsar chaufforen sa att hela kroppen flyger fam och man slar i huvudet i taket. Gradden pa moset var dom trevliga neonlamporna som lyste halva resan, det var som att chaufforen kom pa efter sex timmar "juste jag ska slacka lamporna".
05.22 kom vi in i Ho Chi Minh City och satte oss i en taxi och akte hem och sov. Nu ska vi duscha och organisera lite, sen imorgon 09.00 am ar det barnhemmet som galler.

Vi tar hand om oss sjalva, vi mar bra, myggbetten ar inne pa sin sista refrang och nu nar vi ar tillbaka i peace house 2 kommer vi uppdatera bloggen lite oftare!

Pusselipuss